Varför ska jag behöva förklara hela tiden. NEJ tänker jag inte göra längre. Duger som jag är, försöker åtminstone säga det till mig själv x antal ggr om dagen. Jag e fantastiskt, underbart, härligt, värdefull, älskvärd och allt sånt där. Men ibland får man sina törnar av livet och, livet själv e inte aproligt att leva med. Kämpar och ibland får man sina ögonblick när det bara fungerar att vara i nuet, ett tag eller 2. Just nu söker jag framtiden, partner, jobbet med J. Och försöker börja leva. Försöker släppa kontrollen och bara vara, istället för att planera allt intill minsta möjliga.

har länge sagt att jag inte tror på gud, bara att jag tror på något större.. Jag tror inte på slumpen eller ödet, men något är det som, eller rättare sagt någon, som inte riktigt tycker att min tid på jorden är uträknad ännu, för sen kanske 2 veckor tillbaka, då jag varit nere, och då menar jag riktigt nere. Inte så att jag känner mig lite deppad. Finns inte något bara eller lite med mig om man tänker efter, men i alla fall när jag har haft min svacka, för det är det jag vill kalla det. SVACKA. Och kännt mig deprimerad eller ledsen, har det hänt grejer som får mig att tänka; okej en dag till´, och livet är faktiskt värt att leva. Så nu undrar jag finns det skyddsänglar, och då pratar jag inte om ljusvarelser med vingar och gloria, utan änglarpersoner på jorden? Jag vill tro det för dessa personer får mig att känna mig bra, lycklig orka fortsätta.

orka orka liksom känner mig medtagen och menlös rast lös eller mer vad kan man säga??? som allt bara går ur en.